WebDesign by Jan-Axels Konsult [home]:[program]:[styrelsen]:[aktuellt]:[info]:[sportfiska] [fiskarter]:[torget]:[sponsorer]:[länkar]

Abborre (Perca fluviatilis)

Kännetecken: Hög kropp, gröngula sidor med sex mörka band, ljus buk, svagt rödfärgade fenor och gällock med tagg
Maxvikt: ca 4 kg
Maxlängd: ca 60 cm
Maxålder: ca 23 år
Könsmognad: Hane 2-4 år och hona 3-6 år
Lektid: Juni-Juli
Förekomst: Allmän över hela Sverige, dock ej fjällregionen. Lever i både sött och bräckt vatten
Övrigt: Förmodligen är abborren den vanligaste och mest spridda sötvattensfisken i Sverige. Eftersom den framförallt håller till i sjöar och större åar och är mycket ovanlig i grunt strömmande vatten.Förutom i sötvatten förekommer abborren i södra Öresund och längs hela Östersjökusten. Förkärleken för djupa vatten är särskilt utpräglad under vintern då abborren stimvis går ned i sjöarnas och vattendragens djuphålor.Under sommarhalvåret lever den mer ytnära, särskilt gäller det de unga fiskarna som ofta går in på det grunda vattnet längs stränderna. Där uppehåller de sig bland växtlighet och kring brofundament, bryggor och trädrötter.

Braxen (Abramis brama)

Kännetecken: Hög "hoptryckt" fisk med liten mun. Mörk grönskimrande rygg och vitblanka sidor med mörkgrå fenor. Under lekan får hanen vita vårtor.
Maxvikt: ca 11 kg
Maxlängd: ca 80 cm
Maxålder: ca 30 år
Könsmognad: 3-6 år
Lektid: Maj-Juli
Förekomst: Södra Sverige upp till Värmland-Dalarna-Härjedalen, Norrlandskustens insjöar, norra och mellersta Sveriges skärgårdsvikar.

Gös (Stizostedion lucioperca)

Kännetecken: Spolformig långsträkt kropp, två ryggfenor varav den främre taggig. Ryggen mörkgrön till brungrå med mörkare tvärband. Sidorna silverglänsande, buken vitgul. Rygg och stjärtfenor är är grå med mörkare fläckar
Maxvikt: ca 14,5 kg
Maxlängd: ca 1 m
Könsmognad: Hane 2-4 år och hona 3-5 år
Lektid: April-Juni
Övrigt: Den finns i sötvatten i östra Europa och angränsande delar av västra Asien; i Sverige är den allmän längs östkusten söderut till Södermanland och i Svealands inland samt lokalt i Götaland; den finns också inplanterad i andra delar av landet. Gös finns framför allt i grumliga sjöar och går ofta i stim. Leken sker i april–juni. Gös är en av de ekonomiskt viktigaste sötvattensfiskarna i Sverige. Det yrkesmässiga gösfisket bedrivs huvudsakligen med nät men visst fiske med fasta redskap och krok förekommer också. Sportfiske efter gös bedrivs mestadels som spinn- eller pimpelfiske.

Karp (Cyprinus Carpio)

Bild under konstruktion.

Kännetcken: En spolformig, kraftig, ganska tjock fisk med lång ryggfena och en kort analfena, som båda har en tagg framtill. Karpen har en liten mun med fyra skäggtömmar framtill. Ryggen är mörkt grönblå och sidorna mässingfärgade, buken vitaktig till gul. Iris är guldgul.
Maxvikt: ca 30 kg
Könsmognad: 3-4 år
Lektid: Maj-Juli
Förekomst: Dammfisk i södra och mellersta Sverige. Som fritt levande fisk fins den här och var längs Skånekusten och Blekingekusten samt i några enstaka vatten inne i landet.

Lake (Lota lota)

Kännetecken: En långsträckt fisk med brett huvud och ganska bred framkropp. Hakan har skäggtöm. Munnen är stor och bred. Bakre ryggfenan är lång.
Könsmognad: 2-5 år (30-40 cm
Lektid: Januari-mars
Förekomst: Hela Sverige utom Bohuslän och Gotland. Ostkustens skärgård ned till Kalmar sund.
Övrigt: Sverige är laken den tredje vanligaste fisken i rinnande vatten efter öring och elritsa. I Skåne är den tämligen vanlig i de norra och mellersta delarna, däremot saknas den i flertalet av slättåarna. Laken håller huvudsakligen till i långsamt rinnande partier. Vi har funnit arten i små, kraftigt beskuggade skogsbäckar liksom i stora, mer öppet belägna åar. Gemensamt för samtliga vattendrag, som håller lake är att bottnen består av stora, mörka stenar mellan vilka fiskarna ligger dolda under dagtid. Förutom i rinnande vatten finns laken i många sjöar och i Östersjön.

Mört (Rutilus rutilus)

Kännetecken: Långsträckt fisk med stora fjäll. Röda ögon och fenbaser. En ganska hög ryggfena. Stjärten längre än analfenan. Ryggen grågrön til brun. Sidorna silverglänsande.
Maxvikt: ca 1,5 kg
Maxlängd: 45 cm
Lektid: Maj-juni
Förekomst: Hela Sverige i sötvatten, samt vid ostkusten.
Övrigt:Mörten är en av de vanligaste och mest spridda fiskarna i Sverige. Man hittar den framför allt i sjöar och i lite djupare åar. I rinnande vatten finns mörten främst i de nedre delarna av vattendragen. Den föredrar näringsrika partier med svag ström och rik växtlighet. Eftersom sådana lokaler är svårinventerade är mörten kraftigt underrepresenterad i vår undersökning. Det finns dock bestånd som, åtminstone under en del av året, håller till i partier med kraftigt strimmande vatten. exempelvis vandrar delar av mörtbeståndet i Vombsjön upp i Björkaån där de leker i de strömmande partierna väster om Sjöbo. På Söderåsen finns strömlevande mört i Klövabäcken utanför Ljungbyhed där de lever i grunt strömmande vatten i en knappt meterbred bäck - en miljö som man annars mest förknippar med öring. Det är osäkert huruvida mörten kan fortplanta sig i bäcken eller om förekomsten är beroende av att nya individer följer med nedströms från dammen ovanför

Regnbåge

Bild och text under konstruktion.

Kommer snart.

Sik

Bild och text under konstruktion.

Kommer snart.

Sutare (Tinca tinca)

Bild under konstruktion.

Kännetecken: En ganska hög, rund fisk med korta rygg och analfenor, den är ganska stor med grunt kluven stjärt och en skäggtöm i varge mungipa. I vanliga fall bronsfärgad, men ibland guld eller bronsfärgad. Små fjäll.
Maxvikt: 4,8 kg
Maxlängd: ca 70 cm
Lektid: Juni till augusti

Ål - Sötvattensål (Anguilla anguilla)

Kännetecken: Ser ut som en tjock orm. Den har slemmig hud med små fjäll nedsänkta i huden.Den fullvuxna blankålen har lång, låg ryggfena och analfena. Bukfenor saknas. Gällocksspringan som ett litet hål framför bröstfenornas bas.
Könsmognad: 12-28 år
Lektid: Vårvinter
Förekomst: I de flesta sötvatten och längs våra kuster.
Övrigt:Ålens lekplatser är förmodligen belägna på 100 200 m djup i Sargassohavet utanför Västindien. Efter att äggen kläckts bildas platta, nästan genomskinliga larver som förs med Golfströmmen mot Europa. Mot slutet av den årslånga resan, när de platta larverna närmar sig grundvattnen utanför Irland, omvandlas de till genomskinliga glasålar. Efterhand blir de allt mer pigmenterade och övergår så småningom till normalt färgade ålsingel. Dessa anländer i stora mängder till Prästkusten under våren. Eftersom de är fysiologiskt anpassade till salthalten i havsvatten måste de tillbringa en eller ett par månader i brackvatten för att ställa om till ett liv i sötvatten.Ålen är allätare med allt från plankton till sorkar och kopparödlor på matsedeln. Födovalet styrs emellertid till mycket stor del av tillgängligheten på olika bytesdjur.

Insjööring (Salmo trutta lacustris)

Kännetecken: Liknar mycket havsöringen och har som den sama dräktstadier. Under uppväcktstiden i strömmande vatten har den samma utseende som bäcköringen och många hanar stannar kvar i strömmen. Utvandring till våren eller hösten. I regel är sjööringen mindre än sin artfrände, men kan i vissa fall bli längre.
Maxvikt: 23,5 kg
Maxlängd: 1 m
Könsmognad: Hanar: 3-8 år, honor 4-9 år
Lektid: Augusti-november
Förekomst: Sjöar med kallt, klart vatten. I större delen av landet.
Övrigt: Alla öringar är samma art, beroende på om de vandrar ut i havet, ut till en sjö eller stannar i bäcken blir de Havsöring,Insjööring, Bäcköring.

Signalkräfta

Bild och text under konstruktion.

Kommer snart.

Flugfiske

Den som vill ha en avkopplande fritidsysselsättning som inte kräver större fysisk eller psykisk ansträngning ska inte ägna sig åt flugfiske. För den som inte är innsatt i saken kan fiske tyckas vara ett lättsamt sätt att tillbringa dagen på vid en sjö eller å. Den välkända scenen visar fiskaren som ligger och halvsover på stranden medan hans flöte sakta guppar på vattnet. Tavlan får liv först när reven ( som kanske är fäst i fiskarens stortå) börjar röra på sig. Om detta ger en något så när trogen bild av en viss sorts fiske så är det förvisso inte det som flugfiske handlar om.

Flugrullar

Att ha en rulle med rätt vikt på sitt spö kan vara en fördel, även om mycket av kritiken mot rullar som inte passar till spöet torde vara ogrundad. Hur man skall välja sin flug rulle råder delade meningar om, en del säger att den bara fungerar som linförvaring under kasten medans en del säger att rullen spelar en mycket stor roll när man fiskar med fluga. Men det det finns en huvud regel när man väljer rulle, nämligen att den skall passa spöets storlek. Det skulle naturligtvis vara ganska tokigt att belasta ett litet kort bäckspö med en tung rulle.

Flugspön

Det finns många olika sorters flugspön världen över. De görs vanligen i två eller tre delar för att kunna tas isär och lätt kunna flyttas mellan fiskeplatserna. Val av material och Aktion (spöets rörelsemönster) är till största delen fråga om personlig smak, medan längden är mera avhängig av typen av fiske och omständigheterna kring detta. Kasttekniken variera från individ till individ. Den som kastar med snabba snärtiga kast fördrar ett spö med "toppaktion", medan den som kastar något långsammare väljer ett långsammare spö med "helaktion".

Metoder

Eftersom flugan är så lätt kräver flugfisket en särskild kastteknik. Denna går i korta drag ut på att man svingar den speciella fluglinan fram och tillbaka med det spänstiga spöet tills man har fått ut så mycket lina man vill använda. Jag skall på den här sidan försöka lära ut ungefär hur man kastar med et flugspö detta kräver självklart mycket träning, precis som allting annat inom fisket, men övning ger färdighet.

1. Innan man börjar bakkastet bör spöet hållas rätt lågt, gärna i eller omedelbart över horisentalläget.

2. När denna ställning är klar förs spöet med jämn kraft i en accelererande rörelse bakåt - uppåt.

3. När toppen står nästan rakt uppstannar man upp rörelsen med en handledsknyck och håller kvar tills linan hunnit sträcka sig helt bakåt.

4. Strax innan linan hunnit till sitt allra bakersta läge börjar framkastet. I en accelererande rörelse förs spöet frammåt så att det står nästan vägrätt. Det är viktigt att spöföringen sker rakt bakåt och framåt.

När man har övat in grunderna kan man dra ut mer och mer lina och utföra dessa moment:

1. Medan du med vänster hand fattar om linan och drar den mot dig, vilar kroppsvikten på vänster ben.

2. Under fortsatt dragning av linan lyfter du spöet uppåt och samtidigt flyttas kroppsvikten över till höger ben.

3. Bakkastet är färdigt och du känner hur spöet vill fortsätta bakåt. Kroppsvikten vilar fortfarande på höger ben.

4. Dra linan nedåt med vänster hand samtidigt som spöet förs framåt. Skifta därvid kroppsvikten till vänster ben.

Källa: Flugfiskebok, Brian Furzer, Libers Förlag - 1983

Spinnfiske

Den här fiskemetoden är den vanligaste bland semestefiskarna och också mycket populär bland Sportfiskare.

Läs mer ...(Fiske journalen)

Mete

Att bli såld på mete är inte svårt! Ofta räcker det med att man en enda gång får hålla i ett metspö för att en passion, som inte sällan blir livslång, för denna form av fiska skall tändas. Hur mångas fiskarbana har inte börjat med ett enkelt mörtmete på en solhet brygga eller varför inte i båten vid abborregrynnan? Metets dragningskraft och förmåga att fängsla beror säkert inte minst på den härliga kombination det bjuder att samtidigt kunna sänka både spänning och skön avkoppling. Mellan huggen är det rofyllt men rasande spänning så snart spötopp eller flöte signalerar att något är på gång.

Beten till mete

Många metare begränsar sitt mete genom att inte variera betet efter fisakart och fiskesituation.

Vilka fiskar nappar på vad ?

Namn	Bete för Bl.a.
Daggmask	Stor Abborre & Ål
Lövmask	Abborre, Braxen, Sutare, Öring och Röding
Kompostmask	De flesta karpfiskar
Fiskglin/mindre fiskar	Olika rovfiskar som Gädda, Gös stor abborre och Ål
Maggots (fluglarver)	Nästan alla fiskar
Blooworms (Fjädermyggslarver)	Nästan alla fiskar
Sockermajs	Id, Färna, Mört, Ruda och Karp
Kokta Hampfrön	Mört
Körsbär	Färna
Kokta Potatis	Karp
Kokta Vetekorn	De flesta mindre Karpfiskar
Bröd	Id, mört, färna och karp
Bröd pasta	Nästan alla Karpfiskar

Källa: Fiskarens Uppslagsbok

Mäsk

För att locka fram till fiskeplatsen är det lämpligt att mäska. Det betyder att fiskaren kastar ut lockbete i vattnet där man tänker fiska . Detr lockar inte bara fram fisken den får också fisken att börja äta och vänjer den vid betet. Ett vanligt sätt at mäska är att man omedelbart före fisket och sedan med jämna mellanrum under fiskat slänger ut mäsket i vattnet.

Att tillverka mäsk

Mäsk brukar oftast vara baserat på bröd och man brukar vanligen tillsätta olika doft och smaktillsatser. Men man kan även mäska med fiskrens eller mask och maggots. Det finns en lång rad doft medel som genom sin lukt ska locka fram fisken. De vanligaste är anis, koriander, fänkål, malda nötter, majsmjöl, vallmofrön, hampfrön och vanilj socker. I mäsket blandar man även i en del av krokbetet t.ex. maggots, hackad mask, majs eller bloodworms. Mäsket fuktas och kramas till bollar som slängs ut på fiskeplatsen. Går fisken inte vid botten eller är fisken skygg så blir den skrämd när mäskbollarna slängs i vattnet då är det bättre att inte göra några bollar av mäsket utan bara kasta ut krokbetet med jämna mellanrum.

Källa: Fiskarens Uppslagsbok

Metspön

Det klassiska metspöt gjordes av Bambu. Förr var det också vanligt att man skar sig ett metspö av en vidja i skogen. Idag finns det också många bra och billiga metspön av glasfiber att såväl bambun som det egenhändiga täljda spöet blivit allt ovanligare. Dagens metare väljer ofta ett teleskopiskt, dvs ihopskjutbart och därmed mycket praktiskt långspö i längden 4-6 meter tillverkat i glas eller kolfiber

Flöten

De röd/vita flötena i kork med bullig form som förut användes i det nästan alla metsituationer blir allt ovanligare. Istället har det kommit en mängd olika typer av flöten i olika utföranden, anpassade helt till den uppgift det är avsätt för. Bäst rustat är man med en serie flöten av den avlånga känsliga typen i många olika storlekar.

Pimpel

Vintersäsongen erbjuder möjligheten till ett varierande fiske efter många olika fiskarter- finliret efter abborre, hetsiga fisket efter regnbågen, på kvällen spännande fiske efter laken, eller det vårvinterdagarnas härliga fiske efter harren, rödingen eller siken. Och då är inte Angling efter gädda medräknat. Under vintern kan man få fina fångster med tanke på isen som ger mer tillgänglighet. Pimpelfisket på våra sjöar, strömvatten, skärgårdsvatten är en härlig form av Sportfiske. Nu på senare tid har det kommit nya tekniker och redskap som kan ge bättre fångster och trevligare fiske.

WebDesign by Jarlunds Konsult AB [home]:[program]:[styrelsen]:[aktuellt]:[info]:[sportfiska] [fiskarter]:[torget]:[sponsorer]:[länkar]